Världens sämsta uppdatering IGEN!!

Har inte kunnat skrivit någe i bloggen de senaste dagarna pga att det vart lite tjorvigt de senaste dagarna:/ Förklaring följer senare:P

Men nu sitter jag iaf på skolan och väntar på älskling:) Sen kl 1 ska jag til doktorn, fast jag tror jag går till mamma lite tidigare:) Är orolig över vad doktorn kommer säga:S Eftersom att sköterskan som ringde upp mamma o sa att vi skulle till doktorn igen inte hade någon aning om vad han ville:S Knäppa människor. Har börjat kolla runt efter lite sommarjobb också, men hittar inget som fallit mej i smaken:/ Hatar att jobba, men annars får man ju inga pengar. Oturligt nog. Kommer nog slänga in en veckans snygging innan jag går ifrån skolan idag också;)

Mamma har haft permis i helgen efter 2 veckor på sjukhhuset:) Men imorron måste hon fara in igen och blir där i 3 veckor till:( Det är jätte jobbigt när hon är där för jag e så van vid att hon är hemma när man kommer hem ifrån skolan osv:( Jag vill bara att hon ska må bra och vara hemma:,( Jag älskar henne över allt annat, hon är världens bästa mamma<3

Har nästan precis kommit hem ifrån min praktik:) Har vart en ganska seg dag idag, har inte fått gjort nånting där borta. Nu är jag jätte hungrig och vill ha mat NUUUU!!! Har fått reda på att det blir fläskfilé, finns inget godare:D Vill bara att det ska bli måndag nu så jag får hålla om min älskling:) Jag hatar de helger som jag inte kan vara med honom:( Nu ska jag kolla på G-force med resten av familjen:D

Mums!!

Nu blir det nog sängen, ska upp tidigt imorron:/ Jag hatar att sova ensam, har ju sovit med älskling i nästan 2 veckor i rad. Och det känns så himla tomt när man helt plötsligt tvingas att sova själv:( Som tur är har jag min urgulliga katt som håller mej sällskap, men det är ju inte samma sak:/ Jag önskar att min älskling kunde vara här hela tiden:( Det finns absolut inget värre än ensamhet.

Jag saknar dig så det gör ont

Just nu känns allt hopplöst. Fick en ny tid hos Doktorn nästa vecka. På onsdag:/ Är orolig över vad dom kommer att säga. Har kollat runt lite på olika sider om tumörer på halsen, och det verkar inte så himla lovande:/ Jag är rädd att det kommer bli en operation och en rad olika behandligar och mediciner osv. Men man får se det positivt. Fast vad är det positiva?:-O Jag kan inte se det positiva i det hela.

Jag har tur som har min familj och mina vänner som stöttar mej. Vilket jag märkte nu ikväll, du vet vem du är och du betyder obeskrivligt mkt för mej<3

Idag var syster med mej på skolan, fast jag hade inga lektioner så vi satt bara vid datan tills älskling slutade:D Efter det så gick vi ner på stan och shoppade lite:) Jag och älskling köpte ett par nya skor var + att jag köpte ett läppglans (form som en muffin), hårspännen och lite annat smått:) Syster köpte också ett läppglans, hårfärg och en massa annat:D På bussen hem va det ett par killar i 20 års åldern kanske som satt och kastade grejer på oss. Och först brydde vi oss inte, men sen fortsatte dom. Så då började vi kasta tbx och sen va det lugnt ett tag. Sen började dom igen, så då kastade vi 50-öringar på dom;P men dom fortsatte:P Omogna säger jag bara. Sen när vi kom hem så färgade jag systers hår:D Hon färgade det brunt, så nu lär vi väl få höra att vi är ännu mer lik varandra:/ Hon vart iaf fiin:D Imorron ska jag in till stan på praktik igen:( Efter den vette faane va det blir, vill stanna i stan, men vette faaaen va jag ska göra där:S

Blir nog tidig kväll för mej, e asa trött:)

Varför skär man sig?

Det finns flera förklaringar. Man kan se det som en del av en subkultur, i samma klass som piercing och tatueringar. Det handlar då inte så mycket om självdestruktivitet som att vilja höra till en grupp. Andra menar att det är mer komplicerat. Då är det inte en livsstil utan ett uttrycksbehov. Det är ett uttryck för vår individualiserade kultur. När alla områden är kolonialiserade och kommersialiserade, är kroppen det enda autentiska och äkta som finns kvar. Kroppen blir till ett projekt, genom kroppen får man fram något som är autentiskt, genom till exempel träningsdoser. "Det här är iaf på riktigt". Smärtan är ändå något som man har kontroll över. Tidigare kanske ungdomar gick ut på stan, skrek och slog varandra på käften. Nu kan man se det som att de skriker inåt ist. Många är intoverta snarare än extroverta. Skärandet är också förknippat med en stor ångest över att ha skurit sig. Man är rädd över att andra ska se vad man har gjort.

Vem skär sig?

Svårt att säga. Det är ett så tabubelagt område. Historiskt sett har man brukat säga att arbetarklass och pojkar är mer utåtriktade, så möjligen är medelklassens barn överrepresenterade. Jag skulle gissa på att det snarast är högpresterande tjejer, som har höga förväntningar på sig. Att skära sig blir ett sätt att lätta på det inre trycket. En känsla av närvaro - världen må vara uppochner, men smärtan och blodet är riktigt. 

En del hävdar att företeelsen kan "smitta"

Skriver eller talar man om det för mycket så börjar fler skära sig. Är det så?

Ja, det finns nog en slags social smittoeffekt. Det kan ju vara så att man redan har haft beteendet och genom medierna får man begreppet, ett namn på det. Eller också har man behovet, läser om fenomenet och får behovet förlöst genom det här beteendet. Det kan ju också vara så att man tycker att det verkar ballt, jävligt tufft, då är det mer livsstilsrelaterat. 

Vilken hjälp finns det att få?

Jag tror att BUP och kuratorer och samhällets resurser ofta är bra, om de utnyttjas på rätt sätt. Men man kan också lyfta fram individualiseringen och att var och en ska vara sin egen lyckas smed: lyckas du är det bra, misslyckas du får du skylla dig själv. Då blir det en samhällsfråga, en Zeitgeist, som den enskilda individen har svårt att rå på. För att motverka det behöver man en känsla av sammanhang, av att vara en del av kollektiv av kamrater eller nära vuxna.