Ja, nu är det bestämt så att vi ska ha en pause i 2 veckor. Kommer vara sjukt jobbigt:,( Jag gråter bara jag tänker på det. Jag har gråtit hela dagen, jag gråter nu och jag kommer fortsätta gråta hela kvällen. På måndag ska jag få krama dig, kyssa dig o äta lunch med dig för sista gången på 2 veckor. Kanske för alltid:,( Den 20 har vi biljetter till New Moon, jag vill verkligen att du ska gå med mig. Vi hade ju bestämt det redan när det första filmen kom ut. Jag kommer seriöst bryta ihop snart. Det jobbigaste är nog att vi går på samma skola och jag ska försöka att inte prata med dig. Jag kommer gråta varje dag, det kommer vara så himla svårt:,( Och att du varken kommer bära halsbandet eller våran förlovnings ring:,( Jadu, det är då faan inte lätt. Jag hoppas verkligen att det kommer fortsätta vara vi i framtiden, men det ser ju inte som så ljust ut. Tur att jag inte kommer vara på skolan så mycket den här veckan eftersom att jag har fältstudier. Men ändå så kommer jag inte kunna sluta tänka på dig. Känner på mig redan nu att jag kommer bryta ihop flera gånger per dag. Då kommer jag vilja göra dumma saker och då kommer jag måsta gå på BUP o då brytar jag ihop totalt. Jag vill inte tillbaka till allt det där. Jag klarar det inte. Jag kommer definitivt inte klara det utan dig, jag måste ha dig som stöttar mig om jag ska klara av något sånt igen. Du är den underbaraste person jag någonsin mött i hela mitt liv, den bästa pojkvän jag nonsin haft och den enda som jag älskat. Du fick mig att inse vad äkta kärlek va, du fick mig att känna mig riktigt älskad för fösta gången i mitt liv. Och nu riskerar jag att missta allt det där. Precis allt som betyder nått. Vem ska jag nu gråta ut hos, vem ska nu trösta, vem ska nu lyssna när jag behöver någon att prata med? Du va bäst på allt det där. Jag kommer aldrig hitta någon annan om jag misster dig, jag vill inte det. Jag vill bara ha dig, så som det varit i 2 år nu. Men man kan ju inte få allt, sånt är livet. Men nu orkar jag inte skriva mer, men jag kommer säkert måsta skriva av mig snart igen. Sån är jag, allt känns mycket bättre genom att skriva av sig lite.

Vad gör man när allt känns värdelöst?

Vad gör man när man förlorat allt som betydde nått?

Vad gör man när det känns som hela världen gått under?

Vad gör man när det känns som om man är helt ensam?

Vad gör man när det känns som att man aldrig kan bli kär igen?

Vad gör man när det känns som hjärtat gått i miljoner bitar?

Vad gör man när man inte orkar leva?

Vad gör man när man vill att livet ska ta slut men är för feg gör självmord?

Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som att allt är mitt fel. Men jag vet inte vad jag gjorde. Du sa att det är bäst för oss båda, men varför känns det då så fel? Jag vill inte leva såhär, det går bara inte. Jag behöver dig. Du är mina andetag. Mister jag dig orkar jag inte leva, då tar jag mitt sista andetag och det är över. Jag kommer inte längre känna någon smärta och kommer inte heller orsaka någon smärta för någon annan. Tänk vad skönt det skulle va. Aldrig någon mer smärta, jag gillar den tanken. Visst jag har min familj också, men dom skulle nog förstå mig. Dom skulle nog bli ledsen, men det kommer dom över, precis som du. Du kommer att komma över allt. Alla stunder vi haft tillsammans kommer inte att finnas i dina tankar så länge till. Du kommer hitta någon annan och göra henne lycklig, men du hittar aldrig någon som älskar dig som jag. Kommer aldrig glömma dig och det vi haft tillsammans.

Igår rasade mitt liv, mitt hjärta gick i miljoner bitar. Jag har förlorat det som betydde mest för mig. Mitt liv, min glädje, dig, mitt allt. Jag vet att det har varit upp o ner, och den senaste tiden har det bara gått ner för. Jag visste att det skulle hända förr eller senare. Men inte just nu:,( Vi hade en underbar dag på badet igår, och allting slutade såhär:,( Idag hade det varit 2år och 2månader. Men vi hann aldrig så långt:,( Jag hade föreställt mig ett långt liv med dig, men alla mina drömmar gick i miljoner bitar tillsammans med mitt hjärta. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre nu är jag inte har dig vid min sida. Jag kunde gråta ut hos dig om jag var ledsen, jag kunde skratta med dig, för du gjorde mig alltid så glad, du kunde prata med mig flera timmar i streck om ingenting. Jag älskar din röst, din kropp, din personlighet, jag älskar hela dig. Jag kommer aldrig glömma det vi haft, alla underbara minnen. Alla underbara ord du sagt till mej plågar mig just nu. För jag vet att jag aldrig kommer få höra dom igen. Senast igår lovade vi varandra att det skulle vara vi för alltid, men så blev det ju inte. Vi skulle ju flytta ihop. Faaaan!!!!! Vad finns det kvar o leva för? Jag kommer inte ens ihåg hur det var att leva utan dig, det enda som finns är våra 2år tillsammans. De va 2 helt underbara år. Jag önskar att det hade varat längre. Jag kommer aldrig kunna släppa dig, du kommer alltid att finnas i mina tankar.

// Din Linda

Aldrig mer ska jag få känna dina läppar emot mina